det är dom små sakerna i livet som räknas

min pappa upphör aldrig att förvåna mig när det gäller små skämt som gör livet värt att leva. han är en ganska lugn och stillsam person, som lyckas klämma in skämt som bara den uppmärksamma får ta del av. det blir kanske lite roligare bara för att det inte förväntas komma från honom.. i vilket fall som helst. mina föräldrar har en granne. en granne som dom hatar över allt annat. en granne som heter arne. ni som sett solsidan (ja, jag vet.. hur kan man INTE ha sett den serien!?) kan likna arne med en långsam och sävlig ove sundberg.
igår när jag var hem till pappa och drack kaffe fick jag syn på en liiiten liten lapp på kylskåpet. bara tillräckligt stor för att det skulle gå att se vad som stod på den.

det blir roligare att spy om hinken har ett namn. arne kanske!?

jag skrattade. och skrattade. sen grät jag lite, och sedan skrattade jag mer igen. sen gick jag ut med min kaffekopp och satte mig i solen. vem är det jag får syn på då?.. om inte arne. då skrattade jag igen.