tag det rätta; bayonetta.

jag hade tänkt att dela med mig av något ytterst viktigt som har bekymrat mig hela dagen idag.. men jag glömde liksom bort vad det var. det kan ha haft med negernäsor att göra, jag är inte helt hundra. bara för att inte tjorva till det så går jag direkt till den HUVUDSAKLIGA anledningen till att jag skriver idag. bayonetta.

VILKET JÄVLA TÖNTIGT SPEL! var det första jag tänkte när jag startade spelet. redan första filmsekvenserna ville jag spy på. allt var så äckligt japanskt. (och tro mig.. jag gillar ju faktiskt japan) en riktigt ful "actionladdadkåtanimeskolfröken" med pickadoller på stilettklackarna som fjantade omkring på teverutan. och när man började spela verkade allt så jävla okontrollerbart så jag blev yr av att ens tänka på att jag hade något med det som hände att göra. tryckte jag på en knapp så påbörjades vad som kändes som en 10 sekunder lång combo.

genast var jag tillbaka på ruta ett vad gäller mina tankar om detta spel. överhypad devil may cry-kopia. MEN - man kan ju inte lägga ner ett spel efter bara några sekunder. 10 minuter senare var jag fast. kunde inte för något i världen släppa kontrollen och tänka på något annat. mitt i allt hat så kändes det helt rätt. det fanns något charmigt med det där töntiga, som jag fortfarande inte kan sätta fingret på vad det är. allt knapptryckande verkar helt plötsligt så jävla logiskt. och bossarna. BOSSARNA! låt oss bara säga att jag har stött på en och annan boss i toppklass under dagen.


nu är det dags att återvända. bli coffedrunk och panga lite änglar från hälarna, sen åkalla en och annan hårdemon som kan sluka änglarna hela. och nynna på dagens låt: frank sinatra fly me to the moon