fettis-dagen

jag gjorde för ett tag sedan ett tappert försök att vända dagen tillrätta, men insåg ganska snabbt att det är omöjligt och inte ens värt att försöka. därför började jag med att kliva upp 1230 idag. åt frukost och kikade lite på teve, för att en timma senare inse att det är bättre att sova. jag gick och lade mig igen och sov tills jag var tvungen att gå på jobbet runt 1630.

därför var jag självklart allt annat än trött när jag kom hem igen efter mitt lilla arbetspass. när alexander föreslog att jag skulle bygga en teleport och ta mig till stan, var jag ju inte sämre än att jag nappade på idén. en halvtimma senare, efter lite klipp å klistra, befann jag mig hos alex... med en och två semlor i näven dessutom. följande tid ägnades åt att inte ta en promenad, som var den huvudsakliga orsaken till mitt besök. nej. vi åt upp mina semlor och spelade street fighter IV tills klockan slagit 0230. jag tror att även alexander blev såld och redan nu planerar inköp av mästerverket.

hemma hos alexander intogs det godsaker.
kaffe och semla - det goda fikat

finns jag, så finns det hopp.

av jord är du kommen. men jord kan du icke åter bliva eftersom det ligger tretton meter snö ovanför den. men vi fryser ner dig istället så du inte ens kan ruttna. då kan du stanna här på jorden i några sekel till. kul va?

med det vill jag säga att jag nästan njöt när jag stack ut näsan utanför dörren idag. inte för att jag ville ut, men för att det inte tog emot lika mycket när jag väl var tvungen. jag gillade inte det jag såg, men tanken på att minusgraderna äntligen verkar bli färre värmde. nu ska jag snart plocka fram solbrillor och grillpinnar å kidnappa sandra till isön. där ska vi jobba på den fetaste sportlovsbrännan* och käka pinnbröd som aldrig förr. tänk att det kanske blir vår i år också. det är fan i mig helt åt skogen otroligt.

*sportlovsbränna är en sån bränna som sportlovsbarnen får när dom varit uppe i fjällen en vecka. från haka till hårfäste, med undantag runt ögonen där de burit sina 50kronorsgoggles från rusta.

fuck with me, and I'll hadoken your ass!

jag måste först bara säga hur mycket jag hatar gamla tanter. dom är jobbiga, skrynkliga och luktar på tok för mycket tvål. idag har jag stött på två utmärkta exemplar av det (tack och lov) utdöende släktet. framför allt hatar jag äckliga gamla tanter som kommer och ringer på dörren och sträcker fram ett kuvert som det står "förlåt" på. det finns ingen ursäkt för såna som ni. gå och dö.

nog om det, vi vill inte att dom jävlarna ska gå och få storhetsvansinne för att någon talar om dom. det behövs ju inte eftersom dom redan höjer sig själv till skyarna, som om dom vore fucking moder teresa själv. "jag har handlat på konsum i 60 år! och jag har varit gift lika länge ska du veta. men maken min gick ifrån mig för två år sedan, så nu är jag alldeles ensam." tro fan det att han gick ifrån dig.

NEJ NU!... ska vi övergå till det viktiga ämnet. det är nämligen så, att igår. då hände det. det som jag har väntat på så länge. det obeskrivliga ögonblicket. jag har aldrig blivit så lycklig av att väckas när jag precis lagt mig och somnat om. men när dörrklockan plingade till lite lätt vid elvasnåret visste jag vad som väntade. jag bokstavligen flög upp ur sängen lindade in mig i en filt och slet upp dörren. där låg paketet. det skrek "anna öppna mig! öppna mig innan du sprängs av förväntan!" och det gjorde jag. efter det är allt egentligen bara ett suddigt töcken, men jag vet nu att street fighter IV kommer snurra sönder och samman inne i spelkonsolen de närmaste månaderna.

det självklara innan något annat var ju såklart att välja ryu i första fighten. och göra de magiska knapptryckningarna som ända sedan min barndom väntat på att få användas igen. ner+fram+punch. och mycket riktigt. där kom den. "HADOKEN!" och ett blått eldklot flög flam över skärmen. jag blev hooked.

spelet är än så länge precis vad jag förväntat mig. kontrollerna är underbara, karaktärerna är lysande. inte bara de gamla, utan även för mig nya bekantskaper som el fuerte och crimson viper som har kommit att bli lite av favoriter. grafiken är suverän. ja, allt är bra så när som på en detalj. tyvärr, det första som slog mig innan jag ens börjat spela. vad är det för jävla dynga till musik som spelas under introfilmen? skärpning! jag höll på att kräkas på den annars så klockrena filmsnutten. men allt annat väger ju självklart upp betyget till en solklar 11/10. när man är näst intill säker på att capcom håller på att gräva sin egen grav, slår dom till igen med ett sjudundrande spel som får en att undra över varför man ens började tvivla på dom.

let's go plastic to match my style!

ååh vad jag älskar intriger av alla dess slag, så länge inte jag själv är inblandad. men här kommer i alla fall en sjudundrande intrig inom spelindustrin. förra året försökte spelproduktionsbolaget konami stämma spelstudion harmonix då de ansåg att harmonix spel rock band inkräktade på deras patent på musikspel. lite konstigt eftersom harmonix redan för länge sedan släppt de två första delarna i spelserien guitar hero. jag tror att stämningen lades ner och glömdes bort, för att jag har inte hört något mer angående den. eller ja, glömdes bort är väl kanske fel, den blev nog väl ihågkommen av båda parter, harmonix och konami. men vi andra sket fullständigt i vilket.

nu i veckan har nämligen (haha) harmonix i sin tur lämnat in en stämningsansökan mot konami. med anledning av konamis kommande spel rock revolution, och att harmonix nu har patent på spelkontroller som efterliknar musikinstrument. åh det är så skrattretande att man vill klämma ur sig en och annan tår.

varför konami ens ger sig in i det pågående musikspelskriget är ju också ett frågetecken. jag menar vinnaren är ju redan sedan länge utsedd. och det är (ännu mer skrattretande) inte ens någon av dessa två parter. nej, neversoft är den som går ut ur stidens hetta, rakryggad och med flaggan på topp. redan innan dom släppte guitar hero: world tour, sålde dom med guitar hero III hela sex gånger fler spel än rock band. och med släppet av world tour slog ju vinstklockan i taket flera gånger om. jag säger bara, lägg ner vapnena, för det är ändå dömt att misslyckas.

ok, bara för att få dryga ut det här inlägget med vad som för många bara är tråkig fakta. en till speltillverkare som förr ryktas ha gjort anspråk om att få vara med i fajten är ubisoft. de sökte nämligen i en jobbannons för en tid sedan en lead designer som ska hjälpa till med att ”leda arbetet med ett spännande musikspel”. jag hoppas att dom snabbt insåg sitt misstag och drog sig ur. musikspelsmarknaden är nämligen inte stor nog för fyra likartade aktörer.

I'm a long way from the top, for I have rock'n'rolled

den bästa förutsättningen för en lyckad spellördag är utgång kvällen innan. det enda problemet är att halva dagen försvinner eftersom man ligger stendöd i soffan. utan ork att ens orkar gå och sänka volymen på stereon, även om den har bidragit till den ökande huvudvärken de senaste tre timmarna. men när kvällen kommer och man börjar piggna till, orkar man som tur var inte ens tänka på att göra något annat än att sätta sig ner med kontrollen i handen och njuta.

sen måste jag ju passa på att tacka alla vänner för en toppenkväll igår. det var den roligaste utekvällen på länge. det var så värt att plågas idag, för nöjet jämnade ut i slutändan. tack sandras chef för att du ändrade hennes schema och att vi äntligen är ledig samma helger igen. och tack malin, du är välkommen att hälsa på fler gånger. och ett STORT jävla tack till brunflos nattvandrare, som förgyllde tiden när vi missat bussen in till stan. visst är det väl bra med nattvandring? och i brunflo behövs det verkligen, så det ska jag inte säga något annat om det... men är det verkligen meningen att dom ska vara på fyllan när dom är ute och vandrar?

slutligen vill jag bara säga att den eviga väntan snart är över. nu är det mindre än en vecka tills släppet av en värdig uppföljare till tidernas fightingspel. det kommer bli storslaget. och jag kommer inte att lämna lägenheten utan jävligt bra anledning. men än så länge får jag nöja mig med det som finns. nu ska jag fullända min speldag. ratchet och clank is up for the fun.

dagens musik: ja, det var ju nåt som lät ur högtalarna och irriterade mig som fan i min skönhetssömn. och vanligtvis skulle jag ju tyckt att det var bra. hide the knives. ja.. behöver jag säga mer?

fredagen den trettonde, sanning eller skröna?

då var det fredagen den trettonde igen. skrockens dag. den första av två med bara 28 dagars mellanrum. många teorier kring varför dagen har blivit så fasad finns. nån av dom är någon religös hypotes om jesus korsfästning och judas som den trettonde bordsgästen på den där festmåltiden dom hade när dom firade att jesus skulle dö. men det där är ju bara hittepå, så den gubben funkar inte.

en annan förklaring grundas på att en stor bunt medlemmar av tempelriddarorden fängslades, torterades och mördades om vartannat på order av nån snubbe som hette clemens. jag menar, bara namnet på honom säger ju att någon har suttit och diktat ihop det. att det dessutom skulle ha hänt fredagen den 13 oktober 1307, avslöjar ju hela grejen. skämmes.

alla som har lite vett i huvet vet ju att det är ingen skrock överhuvud taget. hela grejen är rakt igenom sanning, det ÄR en otursdag. och det hela startade 1957 då en liten pojke drunknade vid camp crystal lake. och nu kommer pojken, vars namn är jason voorhees tillbaka varje gång den trettonde dagen i månaden infaller på en fredag. och med sig har han hela skräckeliten. freddie kreuger, hajen, odjuret 3 och dunderklumpen.

spend it while you can...

... or before. ja. då var tvåtusen pickadoller borta från kontot redan dagen INNAN lönen skramlat in. jag har varit på shoppingrunda idag. med kreditkortet i högsta hugg. med mig hem fick jag en ny lampa och lite onödigt småskrot. typ en melaminburk. jaha, tänker ni. nu tänker hon förgifta någon stackars krabat med en burk melamin. och ja. hade det gått skulle jag nog göra det, men det blir nog lite svårt när melaminburken inte innehåller speciellt mycket melamin. den var i sanningens namn helt tom. herrejävlar vad jobbigt och invecklat det här blev.

lampan sitter på plats nu iaf. efter lite doning från min och jontes sida fick vi till och med den att lysa. kors i taket, för det var inte lätt. men nu hänger den där. det ser lite ut som att någon har spikat upp ett skatbo i taket. fast på ett bra sätt. nu väntar jag bara på att det ska komma en liten sparv och flytta in där. så min lille mjao, heman får något att göra när jag inte är hemma. han försökte redan innan vi fått upp fanskapet att jaga fåglar i den. när han inte hittade nån pippi, tog han en tugga av lampan istället. stackars kissemåns har ju inte får nån mat på flera veckor.

imorgon blir det nog en stadsrunda igen. shop 'til you drop! är man ledsen och nere, kan man alltid tröstshoppa. är livet å andra sidan på topp, så firar man det med något nytt! fan, vad ska man med pengar till om man inte tänker använda dom?

städkompagniet - vår mardröm, din utopi.

tänk att få hem den där svarta städhjälpen alla pratar om. jag har städat idag. dammsugit sönder och samman. under och ovanpå soffor, sängar och tapeter. i microvågsugnar och frysboxar. jag gav mig även på ett försök att vädra. men när läpparna blev blåa, det började komma rök när jag andades och fingrarna frös fast i skurmoppen tog jag det kanske smartaste beslutet på länge. jag stängde balkongdörren och lade fenomenet "städning" på hyllan. och där kommer det få ligga tills jag kan göra fotavtryck i lorten på golvet. haha, kom å tänka på en vacker sång som alla mina vänner från mediaprogrammet med största säkerhet kommer ihåg lika väl som jag. den handlade om att inte lägga saker på is (framförallt inte projektarbeten, som textförfattarna till låten erfarat).

kvällens musik: raubtier lyssna för guds skull på dom galna haparandaborna. det är ett måste. låten kamphund är bland det mest egendomliga jag hört. snabbt och brutalt. albumrelease 25e mars. värt en lyssning eller två?

sikhismen - den religösa religionen.

en sikh i turban planerar nyårsfest

sikhismens nyår infaller den 14:e mars. jag har inte en blekaste aning om hur dom firar det nya året. skjuter dom raketer? hungerstrejkar dom? leker dom blindbock? lanar dom cs? frågorna är många, och svaret är; jag vet inte. det enda jag egentligen tycks veta om religionen är att utövarna tvingas bära turban när dom pratar i mobiltelefon. jag vet också att om partyjouren får bestämma blir det ett jävla röj. och det är just vad hon får det här årsskiftet. släng på en skiva med lagom svängig musik, pryd huvet med glittrande hattar, och strupen med bubblande skumpa. nu är det revansch för nyåret. let's do it again!

tendo säger:
hur stavas skumpa? champange.... champagne...? ssschhaa.. cshhchaa. pa.. paah..! ...eller så stavas det bara skumpa. S - K - U - M - P - A .

vi syns på nyår.

my name is anna, but you can call me frosty

söndag och arbetshelg = killed by death. helt jävla slut. inte nog med att det faktiskt är meningen att jag ska KLIVA UPP på morgon (jag fick beröm över att det var så länge sedan jag försov mig idag) jag ska också jobba dessa helvetiska evighetspass. jag behöver knappast avtjäna mitt straff i helvetet efter döden eftersom jag redan avverkat straffet livs levande, vilket måste vara snäppet värre. sen tror jag fan att så fort jag har jobbarhelg så hopar sig molnen och pressar ur sig så många snöflingor det går. bara för att jag ska få pulsa i djupsnö till jobbet i zombiestadiet* innan plogbilarna ens har fattat att det finns jobb att göra. fuck for fun, det har kommit över en halvmeter nu i helgen. det här resulterade alltså i att när jag kom till jobbet imorse så jag ut som fucking frosty the snowman. snön hade bokstavligt talat lagt sig som ett täcke, inte bara över huvet och axlar utan hela framsidan av kroppen INKLUSIVE mitt ansikte. jag möttes av våran vaktmästare som skottade parkeringen och han stannade bara upp och drog av ett redigt asgarv, för att sedan utan en kommentar eller nånting återgå till arbetet.

* ..dvs det stadie man är i efter att man klivit upp, men innan man har vaknat

well. tur att jag slipper jobba utomhus iaf. och tur att jag träffar så mycket människor i mitt jobb. och TUR att jag kan sitta och skratta åt dom hela dagarna. av alla orginal i brunflo så finns det bara en som tar alla priser alla kategorier. med hästlängder. jag tänker inte nämna några namn. det behöver jag inte heller. alla som någonsin hört talas om honom listar nog ut vem det handlar om ändå. jag behöver bara nämna orden pipa och underbett i samma mening så ljuder en våg av "ahaaa:n" i bakgrunden. den här mannen kan iaf konsten att spotta ur sig det mest underbara kommentarerna (bokstavligt talat. faktiskt) utan att ens veta om det själv. idag hade han t.ex ett så självklart svar på frågan; "när kommer tidningarna idag då?" först en suck, och sen; "dom lär ju dyka upp när dom dyker upp. när dom inte är på rymmen. och det kan man ju inte så noga veta" det är nästan så att jag blir avundsjuk på alla enkla men dock briljanta svar han har på allt. efter det fortsatte han med att predika om skillnaden mellan plastblommor och vanliga blommor för en stackars oskyldig gubbe med rullator och hörapparat.

underbar dag på jobbet med andra ord. och ja ni ska inte tro bara för att det var ett helvete att ta sig TILL jobbet, att det skulle vara en dans på rosor att ta sig hem igen. nej eftersom det fortfarande snöade lika mycket (and still does) så hade ju inte plogbilarna hunnit med dagens ANDRA varv så det var ju självklart lika förjävligt på vägen hem.

en dagens, tack: decapitated. alldeles lagomt aggresivt för att styra upp min kväll. anna gillar spheres of madness

bombs for the bomber

vad vore ett liv utan tevespel? världar att drömma sig bort i. låtsas vara någon man inte är. rädda prinsessor från ondskefulla monster. och kanske det bästa; (åtminstone för dagen) spränga sina vänner med färgglada bomber. om och om igen. i dag återfann jag nämligen en gammal förälskelse. jag hittade mitt nintendo DS. magi i en liten vit ask. hela dagen har jag och sandra suttit tysta som urusla stumfilmsskådisar, sida vid sida i soffan och stirrat in i spelets värld.

på ostadiga ben tar jag första steget för att spränga upp den stenmur som ringar in mig. för varje nytt steg jag tar blir jag snabbare och starkare, finner skatter och nya kunskaper. jag slänger hejvilt bomber åt alla håll och kanter. spränger allt och alla som kommer i min väg. jag känner att jag är oövervinnerlig. det är MIN tur nu. och just när jag ska ta det sista steget mot ära och berömmelse kommer den som en blixt från ovan. på en tusendel av en sekund tappar jag alla mina skatter, all kraft och mod, och ser min värsta fiende ta emot folkets jubel.

"men det är ju bara ett spel". NEJ! det är så mycket mer. tänk att få tillfälle att bara för en stund få vara folkets hjälte. storhetsvansinne kanske du skulle kalla det. och ja, kanske är det just det det är. det är därför jag tar modet till mig att spela igen, och igen, och igen. för att jag älskar känslan av att stå högst upp på pallen. känslan att vara en vinnare.

så nu sitter jag här hemma i soffan och tänker på dagens strider. kommer inte kunna sova än på några timmar eftersom det nu är helt omöjligt att sluta mina rödsprängda ögon. det är som tusen knivar sticker i hornhinnan när jag försöker blunda. och svaret på frågan; är det värt det? SOM FAN ATT DET ÄR! xD

whiskyonsdag?

ok. att klamra sig fast vid gamla vanor har aldrig varit en bra grej. tyvärr är det vad hela mitt liv har gått ut på. men nu har jag beslutat (utan sandras tillåtelse) att döpa om våran kära whiskytorsdag till whiskyonsdag. jag vet att jag kommer ångra mig imorgon, och påstå att old habits die hard. men för ikväll tänker jag åtminstone bryta mönstret. men lagom är alltid bäst. annars åker whiskyn ut genom fönstret. och det skulle ju ingen må bra över.

kvällens musik: Nomy. ja det funkar. till viss del. dom har det där extra som man skulle vilja sparka ner för en klippa, och sedan spotta på. men på ett bra sätt. som myggbett ungefär. jobbigt så in i helvete, men finns det en härligare plåga än att klia på myggbett? jag tror inte det. jag tror inte att du tror det heller. och jag tror inte att du tror att någon annan skulle kunna tro det.

stor bokstav efter punkt. screw that. det går inte att lära gamla hundar sitta heller. det skulle bara resultera i oändlig kaos. åter igen, gamla vanor är de bästa bland vänner. försök inte ändra på det som alltid varit så självklart.

och till dagens allvarligaste fråga. kommer jag någonsin att klara hela LEGO batman utan att ta hjälp av några som helst faq:s? jag tror inte det. jag mena efter att ha klarat ut story-play med 39,95 % så inser jag att spelet är oändligt. och det är nog därför jag blir lite smått förälskad.

to get the feeling of accomplishing

nu har jag kommit till den punkt i mitt liv då jag känner mig tvingad att vika mig efter den minsta vindpust. oavsett vad det gäller. oavsett hur det sakta men säkert kommer att bryta ner mitt liv till kompostmaterial. jag har blivit smittad av den nya (kanske inte så ny nu längre) "alla-måste-blogga-hysterin". bidragande till global ohälsa och psykisk instablilitet.
men det är inte utan att jag känner mig lite stolt, som jag nu bidrar till fenomenet.

"to get the feeling of accomplishing", för er som sett "det våras för dracula"(vilken för övrigt är en av världens i särklass bästa filmer) . En dag utan att något vettigt egentligen blivit gjort. men ändå sitter jag här och skriver. och efter detta inlägg kommer det kännas som att jag åstadkommitt nog för att kunna täcka ett helt års dödtid. sen sitter jag ensam i min soffa och stirrar in i väggen och talar till mig själv "jag bloggar, alltså finns jag".

tills nästa inlägg tänkte jag väl mest att jag skulle lära mig bemästra användandet av stor bokstav efter punkt. detta djävulens påhitt som för övrigt inte platsar in i bilden av dagens samhälle med förenklingar av det mest dumma ting. jag mena, titta bara på avocadoskalaren, äggskäraren eller lökhackaren. hur klarade man sig innan man hade alla behändiga prylar som bara finns för att stödja konsumtionssamhället? nån måste ha sålt sin själ till satan för att komma på dom. tacka vet jag kniv. halvfinne som jag är, men nånstans måste det ju visa sig.

nej, vem försöker jag lura? jag älskar allt vad konsumering heter och skulle inte för något i världen vilja byta utt överskottet i min lön mot att hjälpa moder jord att stå på fötter igen.