to get the feeling of accomplishing

nu har jag kommit till den punkt i mitt liv då jag känner mig tvingad att vika mig efter den minsta vindpust. oavsett vad det gäller. oavsett hur det sakta men säkert kommer att bryta ner mitt liv till kompostmaterial. jag har blivit smittad av den nya (kanske inte så ny nu längre) "alla-måste-blogga-hysterin". bidragande till global ohälsa och psykisk instablilitet.
men det är inte utan att jag känner mig lite stolt, som jag nu bidrar till fenomenet.

"to get the feeling of accomplishing", för er som sett "det våras för dracula"(vilken för övrigt är en av världens i särklass bästa filmer) . En dag utan att något vettigt egentligen blivit gjort. men ändå sitter jag här och skriver. och efter detta inlägg kommer det kännas som att jag åstadkommitt nog för att kunna täcka ett helt års dödtid. sen sitter jag ensam i min soffa och stirrar in i väggen och talar till mig själv "jag bloggar, alltså finns jag".

tills nästa inlägg tänkte jag väl mest att jag skulle lära mig bemästra användandet av stor bokstav efter punkt. detta djävulens påhitt som för övrigt inte platsar in i bilden av dagens samhälle med förenklingar av det mest dumma ting. jag mena, titta bara på avocadoskalaren, äggskäraren eller lökhackaren. hur klarade man sig innan man hade alla behändiga prylar som bara finns för att stödja konsumtionssamhället? nån måste ha sålt sin själ till satan för att komma på dom. tacka vet jag kniv. halvfinne som jag är, men nånstans måste det ju visa sig.

nej, vem försöker jag lura? jag älskar allt vad konsumering heter och skulle inte för något i världen vilja byta utt överskottet i min lön mot att hjälpa moder jord att stå på fötter igen.