I'm a long way from the top, for I have rock'n'rolled

den bästa förutsättningen för en lyckad spellördag är utgång kvällen innan. det enda problemet är att halva dagen försvinner eftersom man ligger stendöd i soffan. utan ork att ens orkar gå och sänka volymen på stereon, även om den har bidragit till den ökande huvudvärken de senaste tre timmarna. men när kvällen kommer och man börjar piggna till, orkar man som tur var inte ens tänka på att göra något annat än att sätta sig ner med kontrollen i handen och njuta.

sen måste jag ju passa på att tacka alla vänner för en toppenkväll igår. det var den roligaste utekvällen på länge. det var så värt att plågas idag, för nöjet jämnade ut i slutändan. tack sandras chef för att du ändrade hennes schema och att vi äntligen är ledig samma helger igen. och tack malin, du är välkommen att hälsa på fler gånger. och ett STORT jävla tack till brunflos nattvandrare, som förgyllde tiden när vi missat bussen in till stan. visst är det väl bra med nattvandring? och i brunflo behövs det verkligen, så det ska jag inte säga något annat om det... men är det verkligen meningen att dom ska vara på fyllan när dom är ute och vandrar?

slutligen vill jag bara säga att den eviga väntan snart är över. nu är det mindre än en vecka tills släppet av en värdig uppföljare till tidernas fightingspel. det kommer bli storslaget. och jag kommer inte att lämna lägenheten utan jävligt bra anledning. men än så länge får jag nöja mig med det som finns. nu ska jag fullända min speldag. ratchet och clank is up for the fun.

dagens musik: ja, det var ju nåt som lät ur högtalarna och irriterade mig som fan i min skönhetssömn. och vanligtvis skulle jag ju tyckt att det var bra. hide the knives. ja.. behöver jag säga mer?